thevampirelove

När jag tittade bakom mig för att se om Lissa hängde med hörde jag ett svischande ljud på andra sidan om mig...

”Hoho Rose har  inte du bråttom till lektionen” sa en bekant röst och flinade. Det var Mason, min ganska söta och skojiga klasskamrat som var dhampir presic som jag. Jag glömde bort lektionen och den sura Mr. Nagy som säkert skulle vänta på mig ett ögonblick och satsade bara på att vara snabbare än Mason . Men så lätt tänkte jag inte ge mig. Mason verkade inte vara bered på min nya kraftansträngning och det tog någon bråkdels sekund för honom att analysera avståndet och skjuta iväg från mig igen. Jag höll intensivt koll på honom samtidigt jag hörde Lissa sucka och tittade inte vart jag själv satte fötterna. Jag snubblade på en matta som var ihoprullad i hörnet. Tiden gick i slowmotion när jag flög. Jag såg det hårda stengolvet komma närmare och närmare och förberedde mig på smällen, det skulle nog göra rejält ont. Plötsligt slänger sig någon under och ska ta emot mig men törnar i marken han med. Vi landar i en hög på golvet och jag kände hur luften for ut ur mig.

” Hur gick det??” Lissas gälla röst skär sig i tysnaden.

”ja jag vet inte hur det är med prinsessan klumpig men för mig gick det bra” min ”räddare” ställde sig upp och jag såg Masons flin slå emot mig igen.  Jag dizzade honom och försökte ställa mig upp men när jag tog tag med handen mot väggen för att trycka upp mig kände jag smärtan ila igenom handleden.

”Min handled... den gör ont” Lissa kom snabbt och tittade på den, hennes ansikte var blekt av oro. Hon hetsade alltid upp sig på småsaker.

”Har du ont någon annanstans” Lissas och Masons oroliga blickar borrade sig in i mig. Jag fattade inte, båda betedde sig som det var värsta stora skadan men när jag fick syn på min spegelbild i ett fönster så förstod jag. Jag blödde näsblod och hade blod över hela ansiktet.

”Äsch det är ingenting, det ser mycket värre ut än det är” Lissa räckte mig en näsduk och jag torkade mig i ansiktet.