Vad du än ser vart du än går finns du alltid kvar hos mig ändå, vem du blir, hur du än mår ska jag alltid lyckas och förstå

Tänk vad man låter tid gå till spill! Att man inte tar vara på all tid, om jag skulle veta det som jag vet nu skull jag ha börjat redan för 3 år sedan att ta vara på ögonblick med härliga personer och människor, lärt känna sånna som liksom alltid fanns där men jag aldrig pratade med och som kag pratar och lär känna nu. Men tänk om man bara hade gjort det då, då skulle man kunna vara jättebra vänner nu? Och att man tar allt förgivet att det alltid ska vara så. Men det kommer det ju inte!? JAG blir ju äldre, DU blir äldre och DE blir äldre. Och så börjar nån i skola Sverige som betyder massor för en men för att trösta sig själv så tänkar man " Den kommer tillbaka när den gått klart, om 3 år" Men det är ju inte en självklarhet. Det finns stor chans att den "fastnar" där och kanske aldrig kommer tillbaka. Och om den gör det sen om 12 år så har du redan förlorat den. Du vet inte hur dens familj ser ut, hur den ser ut, vad den gillar, var den bor. Jag tänkte aldrig på de här tröga, tråkiga och slöa dagarna i mellanstadiet att det bara fanns en exakt sån dag och att jag faktiskt inte skulle ha det så bra som jag hade där förevigt. För de har man inte och det är för jävligt. Jag älskade verkligen min gamla klass, man kunde verkligen vara sig själv, min nya är också bra men där hade vi känt varandra i nästan 9 år och varit med varandra åtminstonde 30 - 40h i veckan och visste det mesta om varandra. Men nu kommer vi troligt vis försvinna längre bort fråb varandra och till slut känner du just igen dem när du går förbi den på butiken istället för att ha det så bra som ni hade de i 10 år. Samma sak men värre om sådana som du har jätte skojigt med men som du inte känt lika läng. När de börjar nya skolor så försvinner de bara längre och längre bort från ditt liv istället för att vara mittpunkten. De blir som ni egentligen inte känner varandra men om du ser den på stan kommer alltid de glada minnena och känslorna tillbaka och bränns en stund. Ta vara på tiden, på varje obetydlig sekund, lär känna människorna i din närhet, någon av dem blir säkert en guldklimp i ditt liv, och sen, det är FÖR JÄVLIGT att leva på minnen och drömmar som aldrig blev av istället för livet
Don't dream you'r life
Live you'r dream
Kommentarer
Trackback